Arbetaren Per Olofsson Sten, Lillhärdal 1897

Sedan denna Häradsrätt vid under den 27 november med rannsakning för dråp, häktade arbetaren Per Olofsson Sten i Lillhärdals kyrkby uppskjutit den fortsatta rannsakningen med Sten till denna dag klockan 12 på dagen.

Så företogs nu densamma ånyo därvid i närvaro av länsman A. O. Lindh såsom åklagare, framfördes Sten inför Häradsrätten av extra fånggevaldigern A. Andersson.

Efter det förra protokollet blivit uppläst och av vederbörande lämnats utan anmärkning, anhöll åklagaren att den avlidne Per Olofssons broder, brukarsonen Sven Olofsson, väst på Hög i Lillhärdals kyrkby kunde vara upplysningsvis hörd i målet och begärde Sten vittnesförhör med arbetaren Carl Ersson i samma by.

Sven Olofsson berättade att han som bevistat dansnöjet i Gärde ifrågavarande natt, men därifrån avlägsnat sig först kl. 4 på morgonen, samt samma dag vid föregående rättegångstillfälle såsom vittne, brukarsonen Olof Rolfsson i Lillhärdals kyrkby, uppsökt och sammanträffat med sin bror, avlidne Per Olofsson, med följande tillägg:

Efter att Per fick slaget med en stör av Sten hade han tagit av sin hatt och bett Sven undersöka om slaget hade medfört något sår i huvudet, men inga spår efter våldet syntes.

Det kunde ha gått 2-3 timmar från det att Sven och Olof Rolfsson begick sig hemifrån på söndagsmorgonen för att söka upp Per till dess de kom hem.

Att Sven hade då stannat hemma och inte följt med Olof Rolfsson och Olof Jonsson för att hämta hem Per från ladan, där de lämnat honom.

Att de hade kommit hem med Per omkring klockan 2-3 på eftermiddagen.

Att Per avlidit klockan 9 på aftonen, efter att under tiden ha återfått medvetandet och att liket legat kvar i sängen, där han dog.

Där fick han ligga tills åklagaren kom, utan att någon rörde vid honom samt att Per efter slagets erhållande flera gånger med handen tagit sig åt huvudet under yttrande: ”att det kändes så underligt.”

Carl Ersson berättade att han inte hade bevistat dansnöjet i fråga eller sett slagsmålet mellan Sten och avlidne Per Olofsson.

Vid middagstiden på söndagen hade han hört av en gosse att Per låg i en lada i närheten och sov.

Att han då i sällskap med hemmansägaren Per Persson begav sig dit för att se anledningen därtill.

De fann Per sovande och tilltalade honom men han hade inte svarat, utan syntes fortfarande sova.

När Olof Rolfsson och Olof Jonsson kom dit för att försöka väcka upp honom, hade Rolfsson lyft upp huvudet på Per från golvet och släppte ned detsamma, så att det slog mot golvet.

De närvarande hade sagt till honom att inte gör så utan behandla honom med varsamhet och bar därefter Per utanför ladan.

Där han låg på marken, lyfte Olof Rolfsson bakifrån överkroppen upp frånmarken och släppte ner den igen så att Per åter igen slog huvudet i den hårt frusna marken.

Anledningen till Rolfssons tillvägagångssätt hade varit för att försöka väcka upp Per.

Därpå hade man burit Per till gården Svedd varifrån han hade skjutsat hem honom i släden till hans hem, där Per med huvudet vilat mot säck och Olof Rolfsson stödde huvudet med händerna.

Efter berättelserna överlämnade åklagaren målet till prövning under yrkande om ansvar på Sten för dråp.

Sten hade inget att erinra mot Sven Olofsson berättelse.

Utslag:

Emedan genom vad i målet förekommit är styrkt att tilltalade Per Olofsson söndagen den 1 november 1896 inom Lillhärdals kyrkby uppkommen osämja med en gärdsgårdsstör uppsåtligen tilldelat avlidne Per Olofsson ett slag över huvudet, att han ljutit döden av skadorna, enligt provinsialläkarens besiktning och liköppning.

Vid nämnda misshandel so skedde av hastigt mod, hade Sten inte haft för avsikt att döda Per Olofsson och att misshandeln förövats under synnerligen förmildrande omständigheter, prövar Häradsrätten i förmåga av 14 kap. 5 § Strafflagen, jämförd med 7 kap. 4 § samma lag, rättvist döma Per Olofsson Sten för dråp, att hållas till straffarbete i två år.

Svegs tingslag den 19 december 1896, § 2.

Svegs tingslags häradsrätt (Z) AIa:115 (1897) Bild 3720 / sid 723.

Relaterat