Arvskifte i Häggdånger 1663

Tillkännagivet på Säbrå ting den 26 mars 1663.

Bekänner jag Anders Eriksson i Dal och Häggdångers socken och härmed veterligt gör att jag och min hustru som till är till hög ålder kommen, har vi av välbetänkt mod gott skäl och förnuft eftersom vi ej vidare förmå förstå något hemman.

Uppdragit vår son Lars Andersson vårt hemman i Dal till elva och trefjärdedels seland jord samt gården, då ingen av de andra våra barn känner det vara mäktigt att emottaga, till att hävda och bruka.

Vi varken kan eller vill anförtro och lita på någon annan än Lars Andersson.

Och skall han först vara förpliktat så länge vi äskar åstunda och begär och våra krafter någorlunda tillåter, ge oss fem skyl var som kan bekommas på hemmanet.

Även av kreaturen skall han behålla två kor och får, dock så att han tillika med den andra boskap han har emottagit, sköter och väl föder av hemmanets växt som han redan har gjort uti 2 år.

Men när krafterna blir för svaga för oss och höga åldern tilltar mera så att vi icke kunna förmå något hantera eller vara tillgodo, så länge Gud behagar oss uppehålla med livet, så skall Lars likväl vara förpliktad och bunden uppehålla oss icke endast med nödtorftig föda, samt hjälpa, sköta och vårda som han inför Gud och var ärlig man kan ansvara.

Och efter bägges vår livstids ändande låta oss komma till jorden och oss hederligt begrava.

Sedan han oss överlever, skall han framför de andra våra barn vara närmast och berättigat att besitta bo och på hemmanet och behålla gården, dock betalar han sina syskon efter kvoten av allt arv, både i löst och fast.

Dessutom oss emellan så för avskedet är avhandlat och slutet, har jag detta icke endast bekräftat med mitt namn och bomärke, utan även dessa gode män som vittnat över vår förening och samtal.

Säbrå den 31 juli 1662.

Anders (bomärke) Eriksson i Dal och Häggdånger socken.

Vittnesmän: Per (bomärke) Johansson i Torrom och Peder (bomärke) Larsson i Skedom.

 

Föreskrivet kontrakt såsom vår kära fader Anders Eriksson har gjort och slutit med vår svåger Lars Andersson, håller vi oss alldeles gillbart och kraftigt.

Men uppå det våra kära föräldrar så mycket bättre må bli uti sin höga ålder in till dess Gud Allsmäktig behagar dem hädankalla, av honom uppehållit och vårdat, har vi, Kerstin och Brita Andersdöttrar som till äktenskap är kommen med vår kära mäns samtycke föreskrivne varom broder Lars Andersson velat bekomma ytterligare av gården utom något byte eller räckning, 80 daler koppar penningar eller dess värde efter våra föräldrars död.

Fastän vår bror Olof Andersson i Mark aldrig har velat koma tillstädes, när vår kära fader honom om denna handel har skickat bud och stämning, mycket mindre där till gett sitt samtycke.

Till visso under våra mäns namn och bomärken samt närskrivna vittnen.

Datum Säbrå Tingsplats och Bondsjö by den 26 mars 1663.

Erik (bomärke) Hersesson i Muggärd och Mickel (bomärke) Eriksson i Duvid och Hässjö socken.

Vittnesmän: Peder Johansson i Torrom (bomärke) och Peder Larsson i Skedom (bomärke).

 

Anno 1663 den 26 mars på Säbrå Gälds laga ting presenterat.

Och såsom prövades detta testamente i sig själv vara skäligt och laglikmässig, såsom och befanns där uti inget hinder hos Olof Andersson i Mark, emedan som betygades honom aldrig vara eller bli mäktig sin fader kunna förstå och föda, eftersom han är mycket av sig kommen och söker själv sitt uppehälle med tiggeri hos Kristmild folk.

Varför avsade nämnden här på givas konfirmation till Lars Andersson, som fadern har testamenterat sin egendom och nu för rätten tillstod och bekände.

Ångermanlands domsaga AIa:8 bild 2720.

Relaterat