Avlidne pigan Anna Nilsdotter, Brunflo 1845 (forts.)

Till ytterligare handläggning företog Häradsrätten det tidigare Urtima tinget över avlidne pigan Anna Nilsdotter i Östersund genom hennes föräldrar, förre kyrkvaktaren Nils Larsson och hans hustru Katarina Ersdotter i Optand, Brunflo, rörande åtkomsten av åtskillig egendom.

Egendomen hade blivit upplyst i Östersunds kyrka och att persedlarna var förvarade i staden och att de eller dem som visste att de hade förlorat dylika persedlar, kunde när som helst innan sista mars, anmäla sig till stadsfiskalen.

Både Nils och Katarina var kallade till Tinget men hade enligt uppgift inte fått kallelsen varför de uteblev från detta Ting.

Förutom handlanden Wikström och doktor Wittenberg, hade även några ägare till persedlarna inställt sig.

Fabrikören Beckman upplyste att för 2 år sedan hade han blivit bestulen på en beskaffad fårskinnsfäll som då tillhörde nu avlidne snickaren Sundström.

Enligt hans änka hade ett insytt fyrkantigt skinnstycke och hon antog att detta skulle vara den saknade fällen och anhöll om att få tillbaka den.

Fabrikören Dedring kände igen ett sitt bestulna lakan märkt med bokstäverna A: D:.

Provisor Skog en säck märkt med bokstäverna P: N: och av en halmbolster gjort 3 säckar, varpå den ena med P: N:.

Säckarna hade försvunnit från Skog för 2 år sedan som de hade för torkning efter tvätten som hängde på planket utanför majorskan Stjernfelts gård.

Pigan Maria Olsdotter från Sunne hade saknat en silkesduk.

Bland lagmannen J. M. Behms persedlar fanns ett brunt pärlhalsband med lås, ett grövre lakan, ett örngott, en dunkudde med gåsfjädrar samt ett rödvitrutigt sidenband 5-6 alnar långt.

Gästgiverskan Stina Wiklund från Oviken hade saknat ett brunt bomullsplagg.

Då inga flera anspråk gjordes sköts Tinget upp i 5 dagar för att Nils Larsson och hans hustru skulle närvara.

Och den 17 oktober hade nu både Nils och Katarina inställt sig och efter att protokollet från föregående Ting hade lästs upp, hade dem inget att anmärka på att ägarna till Anna Nilsdotters egendom skulle återbördas, resten av persedlarna fick de tillbaka.

Nils Larsson och hustru fortsatte att neka till att de var delaktig i Anna Nilsdotters stölder men någon bevisning emot dem fanns inte, eller några mer upplysningar om Anna Nilsdotters kvarlåtenskap tillhörde andra personer.

Utslag:

Då Anna Nilsdotter som onekligen stulit de funna persedlarna men som avlidit innan rättegångens början så kommer frågan därför att förfalla.

Och det emot Nils Larsson och hans hustrus nekande vara ovetandes om hennes stölder och på ett eller annat sätt främjat och är alldeles övertygade.

Inte heller hade det förekommit någon bevisning och kan därför inte fällas till ansvar.

Därför prövar Häradsrätten för skäligt att förordna, sedan nämnda personer återtagit sina persedlar, att Nils Larsson må återta den resterande egendomen.

Men inte förrän han i sådant fall förpliktar att betala det angivna ersättningsräkningarna till det belopp som fastställs eller blir ställd emot borgen.

För den händelse Nils Larsson inte skulle vilja ingå, må egendomen användas till likvid av ersättningsräkningarna, vilket Häradsrätten finner skäligt att undsätta för stadsfiskalen Sunding till 10 skilling specie, 12 runstycken specie; urmakare Milde till 6 skilling specie, slaktaren Thalen till 13 skilling specie, 16 runstycken specie och fastställa för Sven Ersson och Erik Jonsson i Optand till ett belopp av 5 skilling specie, 20 runstycken specie; landskanslisten Lindberg med 1 skilling specie, 12 runstycken specie samt för vaktmästaren Toutin till 2 skilling specie.

Brunflo tingslag den 12 oktober 1846.

Brunflo tingslags häradsrätt (Z) AI:107 (1846) Bild 5820 / sid 1115.

Relaterat