Barbro Kjellsdotters, Brunflo, och Kerstin Persdotters, Näskott, lägersmål 1741

Länsman Olof Sidenius tilltalade inhysekvinnan Barbro Kjellsdotter i Ope och Brunflo socken samt Kerstin Persdotter i Tullus och Näskott socken för begånget lägersmål, varav de båda hade fött oäkta barn.

Barbro Kjellsdotter bekände för Rätten att hon på Södergården i Brunflo under hösten 1740 blivit lägrad av dåvarande drängen på gården, Johan Halvarsson Bergman, med vilken hon tjänade tillsammans med.

Men nu han är nu dragon för nr 72 vid Livkompaniet och i augusti gick iväg med regementet till Stockholm, av vilket lägersmål hon blivit havandes och framfött ett piltebarn 8 dagar före midsommar som lever.

Hon tillstod att hon för 6 år sedan hade pliktat för enfallt hor med gifta bonden Anders Jakobsson i Optand i Brunflo.

Även Kerstin Persdotter erkände lägersmålet. Hon berättade att hon 3 veckor före Mickelsmässdag 1740 då hon var i tjänst på Södergården, blivit hävdad och 14 dagar efter Pingst framfött ett piltebarn som lever.

Hon betygade att hon inte hade haft någon annan lägersman än dragonen Johan Halvarsson Bergman som hade varit i tjänst på gården.

I övrigt nekade hon till att ha begått lägersmål tidigare.

Häradsrätten hade heller inte någon kunskap att hon varit lagförd för sådant brottlag.

Till bevis därav att Johan Bergman lägrat dessa kvinnor, åberopades som vittnen dragonen vid Livkompaniet, Jonas Knutsson Löfdahl, som även han hade tjänat på samma gård vid denna tid, tillika hans hustru Seborg Olofsdotter och pigan Brita Nilsdotter i Bodal.

Häradsrätten fann inget jäv emot dessa tre kvinnor.

Seborg Olofsdotter berättade att när hon var i tjänst på Södergården, hade hon sett Bergman ofta legat tillsammans med Barbro Kjellsdotter, både i drängstugan och i mangelhuset.

Och några nätter hade han lagt sig inne hos Kerstin Persdotter i en bod, men märkte aldrig att Bergman hade varit alldeles avklädd i sängen eller haft köttsligt umgänge med henne, men 3 eller 4 veckor före Mickelsmässtid hade Kerstin legat över natten i drängstugan hos Bergman.

Pigan Brita Nilsdotter berättade att när hon tjänade på Södergården hade hon sett att Barbro Kjellsdotter ofta om nattetiden gått till Johan Bergman i drängstugan.

En gång hade de låst dörren och tagit nyckeln så hon inte kunde komma in till dem.

Men en morgonstund i ”huändstiden” hade hon funnit Bergman och Barbro i olovligt umgänge på golvet i samma stuga.

De hade även legat tillsammans i ett mangelhus.

Och 8 dagar före Mickelsmässtid hade Brita Nilsdotter på Barbros begäran, passat barnen en natt i hennes ställe, då Barbro såsom förr varit i drängstugan hos Bergman.

Och vad Kerstin Persdotter angår, så gav vittnet tillkänna att Johan Bergman några nätter gått till henne i en bod där han hade legat tillsammans med Seborg Olofsdotter.

Och att Kerstin 3 eller 4 veckor före Mickelsmässdag, natten mellan lördag och söndag varit i drängstugan hos Bergman.

43 kap. 1 och 7 §§ och 55 kap. 4 och 5 §§ Missgärningsbalken, 8 kap. 7 § Ärvdabalken konfererad Kgl. Förordning den 18 november 1741 och Svea Hovrätts brev den 2 december 1741 om böterna och avlösning i Sakristian till kyrkan eller avtjänande med arbete.

Johan Bergman ha lovat de lägrade kvinnorna äktenskap men som de avhörda vittnena inte hade kunskap därom.

Icke heller annat bevis därtill kunde framläggas, så påstod de ej vidare något äktenskapslöfte.

Utslag:

Eftersom Barbro Kjellsdotter har frivilligt tillstått lägersmålet, dock likväl som dragonen Johan Halvarsson Bergman, vilken är angiven som lägersman, icke blivit stämd eller hörd, så prövar Häradsrätten nödigt att denna rannsakning genom utdrag av domboken, insändas till högvälborne översten för Jämtlands regemente, att Johan Bergman får förklara sig vid Regementskrigsrätten över denna beskyllning.

Samt lägga fram dess jäv och påminnelser i fall han skulle finna sig befogad emot de nu avhörda vittnen och deras utsagor.

Och att var så nödigt finnas den av berörda kvinnor åberopade dragonen Jonas Knutsson Löfdahl må inkallas och höras, varefter saken vid nästa ting bli med laga dom avgjord.

Brunflo tingslag den 2 november 1741, § 26.

Brunflo tingslags häradsrätt (Z) AI:1 (1741) Bild 550 / sid 103.

Den 30 april 1742 upplästes Jämtlands Regementskrigsrättens hållna rannsakning av den 2 januari.

Det befanns att dragonen Johan Halvarsson Bergman har erkänt sig vara skyldig till de angivna lägersmålen med nämnda kvinnor och igenom tidens inträffande satt sig alldeles övertygad att vara barnafadern.

Men nekat därtill att ha lovat någondera av dem äktenskap.

Barbro Kjellsdotter och Kerstin Persdotter var närvarande vid tinget och förklarade sig nöjda med Bergmans bekännelse och hade inte där vid att påminna.

Häradsrätten fick inte eller någon kunskap att Johan Bergman tidigare varit lagförd för sådant brott.

Utslag:

Då dragonen Johan Halvarsson Bergman under hösttiden år 1740, då han var ogift, lägrat två kvinnor, Barbro Kjellsdotter och Kerstin Persdotter, vilka hade emellan Pingst och Midsommar förra året, fött piltebarn som lever.

Fördenskull skall han böta 10 daler silvermynt för vardera och giva till vardera barnets nödtorftiga föda och uppfostran 3 daler silvermynt årligen, till dess de själva kan nära sig.

Barbro Kjellsdotter, som tidigare begått enkelt hor och har pliktat efter lag och nu begått lönskaläge, skall i följe av 5 kap. 4 § Nidingsbalken, böta 10 daler silvermynt.

Men Kerstin Persdotter som nu för första gången har satt sig i lönskaläge, skall enligt 1 § i 53 kap. av samma Balk, böta 5 daler silvermynt.

Orkar de inte böterna, så pliktar Johan Bergman med 1 månads fängelse.

Sammaledes straffas Barbro Kjellsdotter med 14 dagar och Kerstin Persdotter med 8 dagars fängelse på Frösö fånghus.

Istället för uppenbar skrift och avlösning, skall de efter Kgl. Majt:s nådiga Förordning den 18 november 1741, och Kgl. Hovrättens tryckta brev den 2 december av samma år, giva utsatta penningar till Brunflo kyrka.

Johan Bergman 4 daler silvermynt vardera lägersmål samt Barbro Kjellsdotter och Kerstin Persdotter 2 daler vardera i samma mynt, och att 3 eller 4 personer av de äldsta i församlingen skall närvara för att undergå skrift och avlösning i Sakristian innan dem tillåtes församlingens gemenskap.

Brunflo tingslag den 30 april 1742, § 19.

Brunflo tingslags häradsrätt (Z) AI:2 (1742) Bild 220 / sid 37.

Relaterat