Bonden Anders Svensson, Älvros 1800

För intrång i några fiskevatten Håane kallade hade nu nämndeman Per Halvarsson och bönderna Olof Olofsson, Per Olofsson i Remmen, samt Erik Olofsson och Sven Olofsson i Fanhus utverkat stämning på bonden Anders Svensson i Älvros med påstående att han borde bevisa om han har till fiskes idkande i eller samma någon rättighet ägde eller i annat fall avstå därifrån.

Tillkännagivande att med dessa Håar egentligen mentes fyra under namn av Erik Carls Håen, Thomas Håen, Ol-Svens Håen och Jennhus Håen att sedan till bestyrkande av sin enskilda rätt till dessa Håar, låtit inkalla bönderna Simon Matsson, Per Olofsson och Pål Ersson i samma by.

Svaranden egenparten närvarande, trodde sig ock kunna bestyrka och dess företräda å den så kallade Råggegård, vilken han nu åbor ägt samma rätt som de övriga i byn till fylles nyttjande i dessa Håar, så vida de vore belägna på oskiftad mark och ville sin hemmansrätt därtill med vittnen bestyrka angivande i sådant avseende genom mannen Per Svensson vid Grind.

Och eftersom inget jäv på någonderas sidan fanns att anföra emot dessa vittnen, blev dem tillåtet eden, varefter Simon Matsson berättade att han som var 46 år gammal, aldrig annat av sina förfäder hört, än att Erik Carls Håen, Thomas Håen, Ol-Svens Håen och Jennhus Håen varit kärandes gårdar enskilt tillhöriga och att ingen annan i byn haft rättighet till fiske däruti.

Per Olofsson, 62 år, visste inte annat än att de omtvistade Håar hade och namn som även finns upprättade, kunde icke eller om någon i byn hade till dem särskilda rättighet, men intygade att han i förra tider varit Per Halvarssons förfäder till dessa Håar följaktigt att fiska, men ingen annan.

Per Eriksson vid pass 40 år, sade att dessa förfäder, vilka även hette Pål Eriksson, född 1688 och död 1773, och varit den, vilken gjort honom kunnig om skog och ägor i byn, hade underrättat honom allt de nu omtvistade Håar fått sina namn efter gårdarna eller deras åbor samt varit dem enskilt tillhöriga.

Lika underrättelse hade vittnet även fått av en gammal man vid namn Erik Svensson, som varit lika gammal med vittnets förfader, som ock hört omtalas att Råggegård skulle ha enskilt fiske i den så kallade Kluksjön.

Svaranden Per Svensson blev nu uppkallad och berättade att han som nu var på sitt 88:e år varit landbonde på Råggegården och under sommartiden följt med Jon Carlsson, som då varit åbo på den så kallade Erik Carls-gården, vilken nu nämndeman Per Halvarsson fiskar i dessa Håar och hade också vid det tillfället ett gammalt båthus som stått vid den så kallade Målghån, vilket Jon Carlsson på tillfrågan sagt ha tillhört Råggegårds man, men han hade fiskat med de övriga jordägarna i alla Håarna av den anledningen at han hållit med fiskeredskapen.

Därpå lämnade Anders Svensson två vittnesattester:

”Den thid för några år sedan då iag war bonde i Rågge gården hörde iag utaf mina förmän och utaf min fader nu afledne Jon Larson i Skog sägias för sanning dett Rågge man ägde sitt fiske i Håarne men inte fiskade iag förthy iag ägde inte någon fiske Redskap och dett kan iag i sanning sägia här äro inga fiske watten skiftade utan di som äga giälp der thil de fiske litet iblant Efter nödtooft sin dett kan iag med liflig ed besanna om så Påfodras. Elfros Den 23 Juni 1800. Lars Jonson [sign. med bomärke] i Skog och älfros.

Wotnar Pär Matson wid Kiärn [bomärke]

Anders Olofson wid grynd [bomärke] i Elfros.”

 

”Om kring 14 år sedan då jag innehade Skatte hemmanet No 15 eller Råggegården i Elfros kyrkoby frågade mig mina byaman om icke jag skulle fiska i Håarne, men som jag icke ägde fiske Redskap fiska jag där aldrig, men det hörde jag at desse fiske watten hörde ofwan berörde hemman til hwilket jag med Liflig Ed styrka kan om det så påfordras.

Svegs Tingsställe den 26 Junii 1800. Jon Jönson i Ytterberg [sign.].

Witna Olof Dalin [sign.], Jonas Christiansson [sign.]”

 

Därefter ingavs en så lydande skrift:

”Efter såsom iag är inkallad thill denne wellofliga Rätt utaf bönderne Olof Olofson och Pär Olofson i Reman: Erik Olofson, Swen Olofson i Fanhus: och nämndeman Pär Halfwarson för intrång uti de så kallade fiskie watten håarna som är ett och sama wattu drag derest mina förmän i Rågge gården häfdatt så well som desse forenamnde bönder: wi hafwe ännu inte så många som kan wara toolf heller trätton men wi äro så nära 60 bönder i Sooknan så har wi inte wenta få äga ön siö hwardera: desse siöar äro när hem omkring: hwad dett kann wa[ra] längre bortt på skogarne så är iag inte så nog[a] kunnig för thy iag har inte länge sedan kom[mit] soknän: då blef iag underrättad utaf näm[de]man Pär Halfwarsons swerfader och utaf förre åborne at mitt fiskie skulle wara i förenämnde håar: der har iag sedan fiskiadt thill nödtoorft bara med nätt och ho krokar: men inte hafwa desse bönder fiskiadt i förenämnde håar under den thid: fastän andre såsom hu[r] män håller torpare har fiskiadt derstädes men de äro inte instämda: förenämde bönder såsom Pär Halfwarson idkar fiskie i maåsiön: erik Olofson och Swen Olofson i Rågn Siön: de öfriga i Remmen de fiskia inte fastän de också hafwa denn stora siön målingen inte långt ifrån byn: inte heller är skatte heller arände fiskien: derföre anhåller iag dett mina kontaparter bewisa hwad mera Rättighet de äga i desse oskift[ade] fiskie watten mera än iag: och hwad intrång jag har giortt heller giör med nåra stykken nät och ho krokar i så många siöar: iag hooppas den gunstige herrads Rättän thillåter mig så well som dessse förrenämnde bönder at få fiskia i desse oskiftade fiskie watten håarna emedan wi äro alle lika delaktige så när som fiärr: dett de sägia sig äga alena är här utaf kommitt de hafwa i forna thider thilägnatt sig som ägt giälp der thill: för thy i Råggie gården har wari många bönder nu på lång thid den ena har fari och den andra kommi: derföre mena de at min Rättighet skall warda bortglömd: dett tykker iag ganska illa wara dett mina grannar wilgia mig utstänga: framhärder med all wördnad: och förbinder ett gunstigt tslag: denn högwelborne herradshöfdingen samtt den wellofloga herrads Rättens ödmiukadte kiänare.

Vad de i vittnens fiskerättighet i Håar och vatten angår, föregav kärandena bör om den så kallade Målghån förstås, till fiskeidkande, vartinnan de icke hade bestritt svarandens rättighet.

Avsades:

Med stöd av 24 kap. 1 § Rättegångsbalken finner Häradsrätten skäligt att uppskjuta detta måls slutliga avgörande till nästa ting, då det åligger Anders Svensson att utgiva till de nu inlämnade vittnesattester till Tinget må sig ha för att muntligen höras och besvärja sina vittnesmål i händelse att sådant gitta och förmå, kommandes i vidrigt fall saken ändå på ett skäl redan företedd blivit att avgöras.

Svegs tingslag den 30 juni 1800, § 88.

Svegs tingslags häradsrätt (Z) AIa:21 (1799-1800) Bild 3150 / sid 272.

Parterna förekallades uti det från sista uppskjutna tvistemål, angående rättighet till fiskande uti några sjöar under namn av Håarna.

Efter uppläsande av protokollet, ingav svaranden detta skriftliga intyg:

”Såsom wi under tecknade bifwitt an modatt till något wittnes mål om den upskiutana sak utaf bonden Anders Swänson angående fiskiet i Håarne så hafwa wi eij annat hört än dett warit honom och hans för män till hopa mäd andra till hörigt ega och så hans kontraparters före gående wittnen Emedan alt är oskiftat Kluksiön som är fiärran ungefärigen om twå mil bort på skogen gränsande emot Mora Fogelsiö finnarna wete wi inte tihl någon säker het på hwilken dera sidan han lyder emedan dett är ännu inte af slutat mäd Rådskilnaden och emedan här inte är tillfinnande som oss witterligit är någon afwitring oom desse heller något fiskie watten så har wäl begynnelsen tihllägnandet waritt så at de som ägt bästa hiälpen och fiske Redskap i forna tijder de hafwa til ägnat sig de bästa och närmesta fiskien till sina gårdar dett så på fordras. Elfrod d. 12 Juni 1801. Swen Swenson i Hoolen [sign. med bomärke], Pär Jonson i Annåsen [sign. med bomärke], Jöns Pärssom i Skog [sign. med bomärke], Kyrkwärden Jon Jonson [sign. med bomärke], Pär Pärson Budde [sign. med bomärke], Jon Olofson wid Kyrkan [sign. med bomärke], Sjul Halfwarson [sign. med bomärke], Pär Matson wid Kiärn [sign. med bomärke].

Witnar Jon Pärsson [sign.].”

I anledning av Sven Olofsson enständiga föregivande att han och hans medhörande ostridigt har urminnes hävd på fisket i Håarna, blev svarandens sida framkallade där ett av vittnena, Anders Olofsson, räckte fram ett författat intyg som innehåller:

”Jag har aldrig annat hört, än det warit Anders Swensson och hans förmän, tilhopa med andra, som derstädes har brukat fiska, tillhörigt. Så hörde jag min aflidne fade och kyrkowärden Jon Larsson i Skog talades sins sig emellan en gång och sade, att alla fiskade hwaräst man wille, emedan alt är oskiftadt och at ingen kunde hafwa något at säga deremot.

För Ellefwa eller Tolf år tilbaka, när Anders Swensson war kommen hit i Soknen, war jag och nämndemannen Pehr Halwardssons Swärfader gamla man Anders Olofsson, medan han war Bonde, til bemälte Anders Swensson, då yttrande Anders Swensson sig wara wan til att fiska och ägde fiske redskap, men wiste icke hwaräst han skulle få fiska; då swarade bemälte Anders Olofsson, det han ägde sitt fiske i Håarne tilhopa med sig och lofwade wilja ledsaga honom dit till berörde fiskeställen, hwaräst de ock sedan fiskade tilhopa några år. Och wet jag, at alt är oskiftadt, som jag med Eed kan bestyrka. Elfros dn. 30 Junii 1801. Anders Olofsson wid Grind i Elfros.”

Några andra bevis fanns inte men kärandena förblev vid påståendet att Anders Svensson måste genom Rättens dom, förbjudas befatta sig med sitt fiskande uti Håarna, såsom deras enskilda tillhöriga fiskevatten.

Utslag:

Alldenstund de flesta hörda vittnen under rättegången enhälligt samstämt med varandra att fiskevattnet är oskiftat, lika med utmarken, och av alla delägarna gemensamt från ålder och hitintills brukade, utan att någonderas särskilda rättighet till de så kallade Håarne eller andra lägenheter är med skäl styrkt.

Kunnande den av kärandena förege men obevisliga urminnes hävd desto mindre äga rum och avseende förtjänar, som vittnen den samma icke gittat stödja och lagen i alla fall uti 15 kap. 2§ Jordabalken någon hävd i dess fall icke gillar.

Fördenskull prövar Häradsrätten förklara rättvist att Anders Svensson äger sig begagna med övriga samfällighetens delägare av fiskevatten, på sätt 17 kap. 1§ Byggningabalken uti oskiftat medgiver, samt att kärandena, vilka utan fog anställt rättegång och fullföljt på två Ting, skola därvid ersätta Anders Svenssons kostnader till vittnens anskaffande och och mera med 3 Riksdaler.

Svegs tingslag den 1 juli 1801, § 101.

Svegs tingslags häradsrätt (Z) AIa:22 (1801-1802) Bild 770 / sid 64.

Relaterat