Hustru Brita, Arnäs 1663

Hustru Brita i Bodum är kommen i grovt rykte för löveri, så berättade kyrkoherden herr Sven att hon har i hans förra hustrus livstid kommit till honom med 2 kor i hans hustrus frånvaro och begärt en oxe åt dem.

Då hade prästen visat henne till fäpigan som kom hem med boskapen ifrån skogen och hon fick oxen åt sina kor.

Brita hade även begärt en vidjelänk av fäpigan som hon fick av de tre pigorna som de hade med sig ifrån skogen.

När kyrkoherdens hustru sedan kom hem, gick hon in i mjölkboden blev hon varse att mjölken var förvandlad eftersom den luktade ”som ett rutit aass”.

Hon fick då veta att Brita hade fått vidjelänken av fäpigan och sände därför bud med hennes dotter till Brita att hon skulle skaffa sig mjölkenyttan igen.

Därmed kom Brita till Prästgården med vidjelänken och något smör samt mjölk och flöten och i samma stund fick mjölken i Prästgården sin fulla kraft igen.

Hustru Brita kunde inte förneka utan bekänner det som hade hänt.

Dock att hon mistade all sin mjölklycka sedan som hon burit med sig vidjelänken, smöret, mjölken och flötena till Prästgården och hon själv hade fått lite mjölk i en bägare.

Hon påstod att fäpigan Märit Jonsdotter såg detta när hon kom ifrån fähuset med mjölkbyttan.

Herr Sven kungjorde att Brita något efter Laga Tingshållande på vägen emellan Bodum och Prästgården, sagt till sin piga Sara i Högen, ”skal iag mista hufudhet för dhet som mig föhres, så skall fuller fleera i Sochnen tillgå” men på det svarade Brita bestämt nej till.

Olof Eriksson i Ytterå som tidigare hade bott i Bodum, bekände sig med sin hustru haft stor osämja med Brita om mjölken och dess lycka, varom de hade varit till kyrkoherden och beklagat sig och han dem förenat.

Det befalldes att läns- och tolvmän med sockenskrivaren skulle granneligen rannsaka och skriftligen författa hur Brita i Bodum förhållit sig uti de byar som hon hade varit boendes eller dem som uti denna sak kunde svära och vittna komma till tinget.

Maria Abrahamsdotter, barnfödd i Tängsta och Resele socken, anklagade hustru Brita för att hon har beskyllt henne ha förgjort Mickel Olssons i Utanås mandomskrafter och dessutom kallat henne för ”Gnedhora”.

Hustru Brita invände att en finne i Sunnansjö och Nätra socken, Olof Larsson, skall ha påfört Maria dessa beskyllningar men Olof Larsson i Utanås, vilken är Mickels far, sade att Brita hade sagt samma ord till han och hans hustru på kyrkvallen.

Och detta långt innan Olof Larsson hade rest iväg vilket Brita inte kunde bestrida. Sedan han besökte Bodum igen hos Brita, hade hon sagt till honom, att ”dhen Gnedhooran Pijgan i Ahrnääs Prestegårdh hafuer förgiordt Michell”.

Kyrkoherden vittnade på att Brita hade yppat samma ord i Prästgården att pigan, ”dhen Gnedhoran”, hade förgjort mandomen på Mickel Olsson i Utanås.

Fastän det fanns många vittnen ville Brita ändå inte nöja sig utan säger att finnen var sagesmannen.

Fördenskull uppsköts saken till nästa ting då finnen Olof Larsson måste inställa sig.

Grundsunda och Arnäs socknar 26 februari 1663.

Gamla pigan Marit Jonsdotter vittnade även detsamma som kyrkoherden herr Sven vittnade på förra tinget om vidjelänken, mjölkens onytta och hur dess nytta blev på nytt igen.

Men det hustru Brita har åberopat på henne enär som kyrkoherdens förra hustru, sal. Karin skall ha gett henne mjölk igen uti en bägare till hennes bonyttas förbättring, säger hon därtill alldeles nej.

Kyrkoherdens gamla tjänstepiga, Sara Eriksdotter, vittnade sig en gång, råkade på hustru Brita i Bodum vid kvarntullsbron emellan Prästgården och Bodum.

Då hade Brita gråtit och sagt sig ”wara kombne och fördhe stora beskyllningar på sin halss, och dher hon derföre skal mista hufuudhett, skal wäl flera i sochnen dhet samma undergå”, vilket Sara berättade i köket för de andra prästpigorna när hon kom hem.

Per Mickelssons hustru i Ultrå, Segred, vittnade att hennes grannhustru Anna hade en gång mistat sin smörnytta och som alla grannhustruana förstod, gick de fördenskull, förutom hustru Brita i Bodum som då bodde i Ultrå, vardera med mjölk och flöte till hustru Anna och kärnade mest hela dagen men bekom inget smör.

Sedan gick alla till hustru Brita och tog i hennes frånvaro någon mjölk och flöte in inlät i hustru Annas kärna.

Hustru Segred började så att kärna och fick strax smör, varav hustruana beslöt att hustru Brita hade hustru Annas smörnytta borta.

Lars Olofsson i Ultrå vittnade att alltid när hustru Brita bodde i byn, mistade som oftast de andra hustruana deras mjölk- och smörnytta.

Men aldrig hördes man henne klaga om sådant, kan henne fördenskull inte befria ju där med någon konst brukat.

Anders Sebbjörsson i Ultrå, hustru Annas make, vittnade på samma sätt som hustru Segred och tillade att efter kärningen hade de sagt hon varit i fullt ryckte för löveri. Detta skedde vid pass 16 år sedan enligt hustrun Annas berättelse.

Sjul Persson i Dombäck berättade att hustru Brita var i fullt ryckte för löveri då hon bodde 1 år i Dombäck för 9 år sedan.

Olof Eriksson i Ultrå, nu boendes i Bodum, berättade att när han bodde i Bodum för omkring 5 år sedan, kom Brita dit så mistade han ofta sin mjölkenytta och så snart hans hustru fick byta sin mjölk tillhopa med hustru Britas mjölk, fick hon stundom sin fulla nytta igen, och stundom intet.

Olof Olofssons änka Sara i Ström, berättade att hustru Brita bodde där för 30 år sedan och då mistade hennes grannhustrur alltid sin mjölkenytta.

Och så snart de fick byta sin mjölk tillhopa med hustru Brita, fick de strax sin nytta igen och således måste de, med den följden de skulle ha sin fulla nytta, var annan gång de kärnade byta sin mjölk tillsammans.

Sedan hustru Brita kom därifrån blev de obesvärade för denna byte av mjölkens onytta.

Ovannämnda hustru Anna i Ultrå och hustru Segrid i Fanbyn besvärade sig att hustru Brita i Bodum sade, sedan de kom ifrån Rätten att de ha svurit och vittnat orätt emot sig, där hos undsagt och hotat dem, deras Ed skall följa dem hem och för sådan hotelse drista de sig inte få härifrån emedan de har av hennes hotelse mycket ont vederfarits sålunda, att den tiden de fick igen sin mjölkelycka hos hustru Brita, hade hon hotat hustru Anna.

Hon skulle därför betala och våren därefter vid Eriksmässotiden då hustru Anna släppte ut sina 6 kor, kom en björn på åkerhagen och slog ihjäl 3 kor.

Den fjärde blev illa skadad och därtill mistade de samma natt genom björnen 2 hästar, var av de har en misstanke skadan tagit, förmedelst genom hustru Britas hotelser såsom och här till haft en skräck för henne och trodde inte att sånt skulle uppenbaras.

Beträffande den misstanke som hustru Segrid besvärade sig över, är sålunda, att hon kom uti någon oenighet om trätomål med hustru Brita i Bodum och blev således hotad.

Sedan något därefter råkade hustru Segrid ut för en ohörlig sjukdom som kyrkoherden och andra flera vittnade att hela hennes kripp svullnade upp och var i anseende röd som blod och hennes händer och fötter hopkrupen.

I samma sjukdom låg hon till sängs i en stor värk och vedermödor uti 1 ½ vecka och kom inte till sina fulla krafter på 5 veckors tid.

Nämndemannen Thore Olofsson i Banafjäl och flera i nämnden, betygade att så ofta nämnden Britas proponerade ärende hade haft för händer att göra där uti något slut, har hon aldrig varit till freds med nämndens gottfinnande, utan hotat och förbannat dem som och en del har hänt ont.

De har en rädsla för henne och törs nästan inte gå emot henne och såg gärna till att de vore av med henne utur socknen.

Olof Larsson i Utanås håller hustru Brita för misstänkt att hon skall ha förgjort sin sons Mickel Olofssons hemliga mandomskrafter av orsak att hennes son inte fick den pigan till äkta som Olofs son nu har till hustru.

Ty så snart de vigda kunde de inte ha något umgänge tillsammans som äkta folk plägar ha, utan hans hemliga manslem är väl frisk, till dess han kommer vid sin hustrus kropp, men sedan strax alldeles odåga så snart han kommer in till henne.

Tre gamla nämndemän, Mats Eriksson i Hjälta, Anders Andersson i Strand och Per Sjulsson i Lunde, betygade att hustru Britas faster, salige Anders Nilssons hustru Brita i Stybbersmark, som är död för över 30 år sedan skall ha varit i fullt rykte för löveri och att hon kunde ta mandomskrafter ifrån mannens hemliga ting när hon ville.

Och ge sånt åter tillbaka då det behagade henne, varav förnimmas hennes släkt haft ha uti lika beskyllning som henne är påfört.

Kyrkoherden herr Sven refererade till år 1660 då en lapp och en officerare uti hans frånvaro hade kommit till Prästgården och ville ha lite brännvin av hans hustru.

Strax därpå sade han: ”Dhet Eelaka Menniskior hafua till sådant förgiordt och förwanskat lijken”, var över prästhustrun hade besvärat sig såsom och sade lappen ”iagh skall laga så at dhen Menniskian skal komma hijt efftersom dhen ähr eder näste granne”.

Han gick av och till på golvet och stundom såg genom fönstret. Omsider kom Brita in på Prästgården och lappen sade, ”här kommer den diefuulen” och så snart Brita kom in i stugan för att köpa lärft eller blaggarn, gick lappen ut.

Strax efter gick Brita bort varpå lappen gick in och sade: ”gaak nu hädhan till hälfuetis för alt dhet inda du här i gårdhen giordt hafuer”, och där efter fick de nyttan igen i Prästgården med brännvinsbränningen.

Olof Larsson finne i Sunnansjö och Nätra socken, som hustru Brita i Bodum åberopade på förra tinget, att vara sin sagesman att Maria Abrahamsdotter skall ha förgjort Mickel Olofssons mandomskrafter i Utanås, var nu här till svars på tinget och Brita kunde inte övertyga honom på något vad som hon har beskyllt honom för.

Inte heller kunde hon bevisa Maria Abrahamsdotter vara en ”Gnedhora” och mycket mindre förgjort Mickel Olofssons mandomskrafter som hon har beskyllt henne för.

Emedan som hustru Brita i Bodum sig icke lagligen ifrån de svåra saker leda kunde som finns In Actis, sköts därför om sådant till nämnden och efter noga övervägande resolverades som följer:

  1. För undsägning som Brita gjort på folk och deras bo sedan där på ont vederfarit, såsom och är befunnen med löveri eller trollkonst. Alltså kan denna ringa Rätten efter 13 kap. av Högmålsbalken och Exod. 22 kap. 18 versen henne icke befria ifrån livsstraffet.
  2. Maria Abrahamsdotter, frikändes för de beskyllningar som Brita har påfört henne och Brita bör böta efter 20 kap. av Tingsmålsbalken.

Allt detta hemställes uti underdånig ödmjukhet till den Högl. K. Hovrättens resolution.

Grundsunda och Arnäs socknar 26 februari 1663.

Ångermanlands domsaga AI:a 8 s 9, 61.

En dom och rannsakning ifrån Grundsunda och Arnäs socknar över hustru Brita i Bodum, som förutom det hon alltid har varit i grovt rykte som brukat ”löfwerij och Trullkonst” där hon har bott och vistats.

Och tagit ifrån sina grannar mjölke- och smörnytta, beskylls också för att ha förvanskat och förgjort brännvinsbränningen i Grundsunda prästgård samt därpå åtskilliga olika följder hotad med undsägning.

Jämväl misstänkt och beskylld att ha förgjort Mickel Olssons i Utanås hemliga mandomskrafter eftersom hennes faster hustru Brita i Stybbersmark, som är död för längesedan, varit i fullt rykte och kunnat och brukat samma konst.

Men hust. Brita däremot, har för det samma beskyllt Maria Abrahamsdotter och därtill kallat henne ”gnedhoora” varför Maria dock är friad av Tingsrätten och hustru Brita sakfälld att plikta efter Tingsmålsbalkens 20 kap.

Eftersom hon ej kunnat leda ifrån sig sina svåra beskyllningar, är hon dömd till livet som av rannsakningen vidare är att se.

Resolution:

Hustru Brita i Bodum skall för denna sin förövade olovliga och fördärvliga misshandel mista rygghuden för Tingsstugudörren och undergå kyrkoplikt och sedan förvisas från socknen.

Stockholm den 23 december 1663.

Gävleborgs läns landskansli DIIa:4 bild 223.

Fotnot: Undsäga – hota (ngn), rikta hotelse(r) mot; äv. närmande sig bet.: förbanna. (SAOB)

Vidjelänk – en vidja som formats till en länk eller ögla. (SAOB)

Bonytta – om den nytta man har av boskap, särsk. mjölk. (SAOB)

Flöte(r) – grädde. (SAOB)

Mjölkenytta – om den nytta man har av kornas mjölk. (SAOB)

Smörnytta – framgång med att få smör (vid kärningen). (SAOB)

Löveri – praktisera trolldom, läsa besvärjelse. (SAOB)

Ohörlig – som man icke tidigare hört talas om, oerhörd, ofta om något mycket svårt eller ont. (SAOB)

Relaterat