Jon Persson, Hanebo 1714

En rannsakning från ordinarie tinget med allmogen av Segersta tingslag den 6 december 1714 över bonden Jon Persson i Västansjö.

Hade blivit anklagad av länsman Abraham Astner och efter vittnens berättelse samt eget erkännande, befanns den 20 augusti 1714 för något mellan honom och dess hustru Brita Nilsdotter varande missförstånd och oenighet, hade velat tagit livet av sig i det han sedan ett ärvband på dess lie med vilken han skurit säd, har gått sönder.

Han hade inte bara kastat sig vidöppen på åkern och tagit den lösa lien i bägge händerna, samt därmed sargat sin hals, så att därefter blivit ett sår tre fingrar bred över strupen, utan också när hustrun och dess dotter tog lien ifrån honom, sprang han bort till en skogsbacke bredvid och satt sin kniv emot jorden på vilken han med halsen lagt sig framstupa och med alla krafter tilltryckt, så att de ej kunnat förmå honom ifrån dess onda uppsåt.

Inte förrän krafterna med blodet för honom så avtagit, att han inte rörde vare sig armar eller ben, hade efter detta senare skärandet blivit ett sår 2 tvär fingrar djupt, litet på sidan om strupen som gått något in emot luftröret men likväl tillika med det förra, blivit läkt så att han kommit till sin hälsa igen.

Varandes dess utan denna Jon Persson angiven för det han skall föra ett sällsamt leverne, så med oanständigt och överflödigt dryckenskap, som andra därav härrörande otidigheter och särdeles osämja med dess hustru.

Häradsrätten dömer Jon Persson för denna på sin kropp utövade våldsamhet, att i förmåga av det 15 kapitlet Högmålsbalken böta sina 40 marker silvermynt eller i brist därav att plikta med kroppen.

Resolution:

Såsom Jon Persson efter vittnens intygande och egen bekännelse ville ta livet av sig med ovannämnda våldsamhet. Fördenskull finner den Kgl. rätten i anledning lika med häradsrätten att han ska böta 40 marker silvermynt samt en söndag stå uppenbara kyrkoplikt.

Stockholm dern 16 februari 1715.

Gävleborgs läns landskansli DIIa:16 sid 45.

Relaterat