Klockaren Lars Olofsson, Gudmundrå 1714

Vid extra ordinarie tingen i Gudmundrå socken den 26 och 27 juli och i Veda gästgivaregård den 20 augusti 1714 och en insänd rannsakning och dom av ytterligare undersökning av den 4 december 1713, hur klockaren Lars Olofsson i Fiskja den 17 januari uppbrutit båtsmans Per Hansson Hööks förseglade kista i kyrkan och stulit 10 daler silvermynt.

Kistan hade båtsman Höök insatt med kyrkoherdens Jöns Huss tillstånd uti dess samt kyrkvärdens Per Perssons i Strömnäs, Abraham Kristofferssons i Knäfta och Erik Olofssons närvaro något innan han bortreste till Karlskrona eller den 27 maj 1713 som var fjärdedags Pingst efter sluten Gudstjänst i Sakristian.

Där låg det 50 sexdalers plåtar som skulle levereras till hans syster genom hans morbror Abraham Eriksson, som hade fått nyckeln till kistan, om han inte skulle komma tillbaka vid liv. Sedan har kyrkoherden den denne kista med sitt sigill förseglat och låssidan till väggen vänt, på det förseglingen inte skulle uppbrytas av dem som gick till skrift.

Klockaren uppgav att hans svåger Lars Nilsson i Jättesta, sedan han en och annan gång träget sökt och anhållit, att klockaren ville låna honom 30 daler kopparmynt av kyrkans medel och följt honom den 17 januari 1714 efter förrättad Gudstjänst in i Sakristian, tagit en fällkniv ur sin byxficka med vilken han först från Hööks kista skall uppbrutit förseglingen och därefter ryckt på kistan så att locket öppnades.

Sedan hade han tagit 5 sexdalersplåtar som han stoppade i en skinnsäck som han bar med sig, vilket Lars Nilsson sig förklarat, att han inte varit med klockaren den 17 januari i kyrkan utan efter hans svar och tillsägelse Tomasmässtiden 1713 då han kommit gående till Lars Nilsson från Måns Jönsson i Limstakvarn.

Under instundande jul ville klockaren låna honom 5 plåtar av båtsman Önne Jonsson Lindmans pengar, vilka han emottagit den 4:e Pingst 1713. I Sakristian skall klockaren 3:e dag jul, sedan Gudstjänsten varit slut, gått före Lars Nilsson i kyrkan och där ur ett skåp tagit 5 plåtar av berörda Lindmans pengar och lånat honom dem.

Han skall uppenbarligen i händerna utburit och varken sett eller rört någon kista, påståendes sig ha betalt dessa plåtar till klockaren den 31 januari 1714 i Sakristian men häremot har vittnet Per Israelsson i Jättesta edligen betygat, det klockaren Lars Olofsson erkänt för honom att han tagit 5 plåtar ur båtsmans Hööks kista.

Dessutom har Lars Olofsson i Å vittnat att han frågat klockaren om Lars Nilsson varit i råd med honom att bryta upp kistan och ta pengar ur den. Då han inte kunde svara på det och hade han bekänt för Lars Larsson att han låtit Lars Nilsson få 5 plåtar som han tagit ur kistan.

Efter att hustru Kerstin Önnesdotters i Mjövattnet intygade klart att åtminstone 8 plåtar legat uti Sakristieskåpet den 17 januari då de 5 plåtarna som klockaren säger sig förra året 13:de dag jul lånat Elias Jonsson i Limsta är avdragen fast där klockaren skyllde på då endast varit två plåtar i behåll.

Vad svågern Lars Nilsson vidkommer så har han vid sin bekännelse medgett endast det han inte burit plåtarna, utan hade dem under rocken.

Hustru Persdotter i Limsta har jämväl på sin ed sagt att klockaren inte hade, som Lars Nilsson påstått, hennes kvarn till låns Thomasmässtiden 1713, inte heller hade hon sett honom i Limsta. Likaså har inte Lars Nilsson endast bekänt att han varit med klockaren den 5:e januari 1714 i Jättesta fast han där till i förstone omständligt nekat, utan och att han då velat låna pengar av hustru Brita Mickelsdotter i Gumås att därmed betala klockaren.

Ändå hade hustru Brita betygat att han påstått sig ville låna dem åt Elias Jonsson i Limsta samt efter Lars Larssons i Å berättelse för honom sagt: “Giver Gud jag hade fått uti klockaren förr än han blev fasttagen, så skulle jag rådgjort med honom att ta till flykten, samt lagt i matsäcken och gett honom 6 daler till respengar.”

På detta hade Daniel Eriksson i Helgum vittnat att avlidne hjälpprästen Olof Tjärnberg berättat för honom att Lars Nilsson ska otroligt hanterat kyrkans medel och olovligen druckit upp vin i Sakristian medan han var kyrkvärd.

Beträffande för övrigt de 30 daler kopparmynt som klockaren Lars Olofsson sagt sig i Sakristian ha lånat Elias Jonsson i Limsta Trettondag jul 1714 emellan andra och tredje ringningen av båtsmans Önne Lindmans pengar som låg i skåpet, så vill Elias Jonsson inte medge varit i Sakristian och där lånat några pengar av klockaren.

Han påstod att klockaren kommit till honom 2 dagar före Trettondagen och i tysthet yttrat att han ville låna honom 30 daler kopparmynt av sin till båtsmans Hans Nilsson Bergström ämnade pengar, samt för de 5 plåtar till honom i gården.

Likväl att han inte visste att de var tagna av Önne Lindmans pengar i Sakristiaskåpet förrän klockaren sagt det till hans hustru Brita Andersdotter som allt rannsakningarna vidlyftigare förtäljer.

Dessutom här uppå samtliga församlingens vägnar länsmannen Wedin uti en till Kgl. rätten inkommen supplik gett klockaren Lars Olofsson om sitt förut förda leverne ett gott lovord och vittnesbörd, samt anhållit om nåd och lindring i dess förtjänta straff.

Häradsrätten har utlåtit sig att det noga synes av omständigheter det klockaren Lars Olofsson lånat ut till svågern Lars Nilsson 30 daler kopparmynt av de i skåpet liggande och båtsman Önne Lindman tillhöriga pengar dem han påstå sig förvara och värja.

Men de 30 daler kopparmynt som saknas ur Per Hööks kista har häradsrätten förklarat sig inte annat finna än att Lars Olofsson hade stulit dem och därför i kraft av Kgl. straffordningen av år 1653 3 § och 24 kapitlet Tjuvabalken dömde Lars Olofsson till döden.

Vad Lars Nilsson och Elias Jönsson beträffar så är dem i följd av 19 kapitlet tingsmålsbalken och Kgl. Maj:ts förordning av den 30 oktober 1695 angående edgång pålagt att vid nästa ting själv erhålla med deras ed.

Lars Nilsson, att han varken varit i råd eller gärning med klockaren att uppbryta båtsmans Hööks kista i Sakristian där några pengar uttagit och Elias Jönsson att han inte varit i sakristian och där fått några pengar till låns av klockaren.

Resolution:

Trots att klockaren Lars Olofsson har gjort sig skyldig till kyrkostölden och dömd till dödsstraffet så har Kgl. Maj:ts behagat i nåder för vissa mildrande skäl och omständigheter för denna gång. Att lindra straffet på det sätt, det skall Lars Olofsson sig till näpst och androm till varning att straffas med 14 dagars fängelse på vatten och bröd och sedan en söndag står uppenbar kyrkoplikt.

Dessutom av sin egendom ersätta och betala utav Hööks pengar i Sakristian och ännu de saknade 10 daler småmynt med den allvarsamma förmaningen att hädanefter ta sig bättre tillvara så kärt honom det är, ett svårare straff att undvika.

Vad för övrigt Lars Nilsson och Elias Jonsson anbelangar blev de befriad från häradsrättens dom.

Gävleborgs läns landskansli DIIa:16 sid 38.

Relaterat