Kyrkvärden Per Jonsson, Sveg 1852

Samma dag förekom Kyrkvärden Per Jonsson i Ransjö och ingav dels utdrag av protokollet hållet vid Jämtlands läns Brandstodsbolags sammanträde den 2 januari att Per Jonsson gjort ansökning om ersättning för skada genom eldsvådan den 17 november.

Direktionen hade föreskrivit honom att han borde inför Häradsrätten med ed fästa så väl riktigheten vad han förlorat genom eldsvådan, som även att densamma icke genom hans vållande.

Förteckningen som Per Jonsson hade gjort är på 3 ½ sidor och är väldigt omfattande. Totalt uppgår hans lösegendom enligt honom till ett värde av 497:42 Riksdaler Banco.

Något mera som hade blivit förstört av elden kunde varken han eller hans hustru erinra sig om och ville med ed styrka den upprättade förteckningen.

Dessutom hemställde Per Jonsson om inte dess tjänstehjon, drängen Olof och pigorna Anna och Imbor borde anses berättigade till brandskadeersättning för de lösören som de hade förlorat.

Enligt särskild förteckning utgjorde deras förlust tillsammans 205 Riksdaler Banco, varefter kommittén tillfrågade Per Jonsson om tjänstehjonens lösegendom var inbegripen i hans försäkringsbelopp, men det kunde han inte erinra sig om.

Kommittén ansåg till följe av denna upplysning om tjänstehjonens ersättning borde lämnas utan anseende.

Om drängen och pigorna ansåg sig berättigade till brandstodsersättning fick de själva vända sig till Direktionen med förteckningar.

Per Jonsson yttrade sig och sade att de lösören som räddades, hade tagit skada, men kunde sätta något särskilt värde. Han ansåg dock att förlusten var 1 Riksdaler.

Beträffande källaren, var valvet byggt av sten, källarsvalen av trä, hade stentrappor till själva källarens ingång och såväl trä som sten till svalen var förbränd.

Kommittén ansåg att Per Jonsson inte var vållande till branden och han skulle få ersättning med 496:42 Riksdaler Banco för sitt lösöre enligt hans förteckning men med en minskning av 2 Riksdaler Banco.

Per Jonsson ansåg sig nöjd med Brandstodsbolagets ersättning och hade inget att invända sig emot.

Han tillade att utav de persedlar som nämns i förteckningen hade han återfått 4 ½ Rdr till någon del, samt 1 lispund dun med 10 Rdr.

Dels också att han för ytterligare säkerhet hade inte begärt för mycket, hade han nedsatt den med 24:8 Riksdaler Banco.

I Brandstodsbolagets skrivelse kan man bland annat läsa att: ”…hade Committén vid å stället förnyad besigtning, låtit de brandskadade upgifne ej mindre antalet och beskaffenhet af den Lös Egendomen, som vid Eldsvådan förlorats, är äfven värdet å den samma.

Och beslöts det ersättning skulle den brandskadade utgifas, på sätt Committen föreslagit med 555 Rdr 16 sk. banco för hus och Byggnader, samt för Lös Egendomen, dock med Derictionens förklarande att värdena i detta hänseende blifvit å flera persedlar allt för högt beräknade med 495 Rdr 42 sk. samma mynt.

Dock skulle den brandskadade åligga att för medlens lyftning vid infallande Ting i Orten, med Ed vita och betyga på sätt uti Reglementets 48 § omförmäles att de uti syninstrumentet för att i Härads Rätts Protocoll intagas.

Skulle bifogade uptagne Lösörepersedlar vid nämnde Eldsvåda blifvit lågornas rof, äfvensom med Ed förstå att brandskadan ej upkomit genom Pehr Jonssons vangömma eller vållande.”

Svegs tingslag den 29 januari 1852, § 8.

Svegs tingslags häradsrätt (Z) AIa:54 (1852-1854) Bild 14 / sid 15.

Relaterat