Mordet i Solberg, Anundsjö 1906

Omkring den 10 april försvann timmerarbetaren Olof Svensson, hemmahörande i Kubbe, Anundsjö. Sedan Svensson, vilken under vintern varit sysselsatt med timmerarbete i Solberg och nu väntades komma hem därifrån, aldrig lät sig avhöras.

Och då ivriga spaningar vidtagits, dock ledande till intet resultat, började man ana att den försvunne råkat ut för någon lönnmördare. Dessa aningar har nu besannats.

I söndags kom tvenne personer körande landsvägen mot Åsele. Då de hunnit ett stycke från Solberg började en dem medföljande hund, vilken sprang in i skogen, upphäva de gällaste tjut.

Då personerna skyndade till stället där hunden stod, upptäckte de där liket av en mansperson, vilken vid närmare undersökning befanns vara den försvunne timmerarbetaren.

Vid hållen obduktion har tydligt framgått att Svensson fallit offer för en mördarhand.

Vänstra sidan av huvudet var alldeles sönderspräckt, troligen genom ett hårt slag av något verktyg.

Högra sidan var till största delen uppäten av djur som man antar vara vildråttor.

Samma dag som liket upptäcktes har såsom misstänkt för mordet i Alby häktats skogsarbetaren Sven Erik Tällström från Tällmo, Anundsjö. Den häktade, vilken nekar för brottet, är född 1874.

Extra tingssammanträde hölls i tis­dags i Bredbyn för rannsakning med den för mord å Olof Svensson i Kubbe häktade arbetaren Sven Erik Tellström från Tällmo, Anundsjö socken.

Förhöret, som varade i fyra timmar, leddes av häradshövding Skotte.

Den tilltalade fick till en början utförligt redogöra för allt vad han sysselsatt sig med vid och under den tid brottet anses ha blivit begånget, nämligen natten till den 8 april.

Här­vid omnämndes att Tellström såväl som dennes far och bror jämte den mördade Ol. Svensson och en arbe­tare Anders Israelsson denna vinter bebott samma timmerkoja, där säm­jan synes ha varit rätt god intill den tid, då T. uppger sig ha mistat pengar och börjat rikta sina miss­tankar mot den nu mördade Svens­son.

Dessa pengar, 43 kr., hade T. förvarat i sin koffert, hvilken var inställd i en höbod strax intill ko­jan. Upptäckten av förlusten, som gjordes efter onsdagen den 4 april, ledde på lördagen till visitation av de i kojan inneboendes kläder och tillhörigheter men utan resultat.

Samma dag begav sig såväl den anklagade som den mördade jämte arb. Anders Israelsson till Solberg efter slutat timmerarbete för vin­tern. Härvid färdades Tellström på skidor.

Samtliga framkom till Solberg vid middagstiden och tog in hos hemmansägaren O. E. Gafvelin, med hvilken Israelsson och Svens­son gjorde sluträkning.

Därpå ställ­des färden till handlanden Gafvelin, där sällskapet dröjde omkring en timma för att efter ytterligare besök här och var i gårdarna på kvällen åter träffa tillsammans hos handlanden Gafve­lin.

Vid 11-tiden skulle de tre gå att lägga sig, men då föreslog Svens­son att de skulle besöka en på vin­den i samma hus boende flicka.

Israelsson hade emellertid börjat kläda av sig, varför han gick till sängs under det att de båda andra i säll­skap gick upp till flickan.

Svens­son stannade dock ej längre än 5 minuter, utan gick ut på gården, och sedan dess hade han varit spårlöst försvunnen tills han igenfanns mör­dad i skogen.

Den anklagade hade ej heller sannat länge uppe på vin­den. Många minuter hade ej förflu­tit förrän han kom ner till Israels­son och frågade efter Svensson.

Han bad honom tillika stiga upp och föl­ja honom efter vägen till skogen, enär han misstänkte att Svensson gått tillbaka till kojan för att hämta de pengar han där skulle ha stulit och gömt.

Israelsson nekade dock att följa med varför T. ensam på ski­dor begav sig i väg. I följd av det dåliga föret lämnades skidorna kvar vid änden av byn invid en hr Ricklund tillhörig ladugård, varemot skidstaven togs med till en 2 km. därifrån liggande mindre såg, där den bortkastades.

Färden fortsattes och T. anlände till kojan vid halv tre-tiden på natten, utan att ha påträf­fat Svensson.

Då han framkom till kojan vak­nade såväl T:s far som bror, varvid den senare hjälpte honom att göra upp eld för kokning av kaffe. På morgonen sedan de sovit en stund börjades ånyo sökandet efter den förlorade penningbörsen, vilken till slut igenfanns av T:s bror omkr. 200 meter från kojan och 15 meter från vägen – börsen var tom.

Sam­ma dag, söndag kl. 8 på morgonen, begav sig den anklagade tillbaka till Solberg där han av bonden Gafvelins hustru blev tillfrågad om han träffat Svensson. Härtill hade han svarat nekande.

På eftermiddagen hade han fort­satt färden hem till Tällmo och stan­nat där omkring 14 dagar, varpå han begett sig till Alby [Borgsjö] i Medel­pad, där en hans bror var anställd vid en karbidfabrik. Här hade han uppehållit sig till dess han på kro­nofogde Ljungbergs anhållan blev för­klarad häktad.

Efter avgivande av denna berät­telse vidtog vittnesförhör varvid An­ders Israelsson, Kubbe, och Hilda Gafvelin från Solberg i huvudsak bestyrkte Tallbergs berättelse vad beträffar ankomsten till Solberg och uppehållet hos handlanden Gafvelin.

Fak­tor Söderström upplyste att han två gånger sammanträffat med den anklagade först kl. 11-tiden och där­efter en timme senare, då Tellström yttrat, att om han påträffade Svens­son, skulle han taga de stulna pen­garna åter och därtill ”skulle han klå’n”.

Morgonen därpå kom Tell­ström in i faktor Söderströms bostad för att hämta pengar för timmerkörning. Vittnet tyckte sig härvid märka att T. syntes dyster och svårmodig.

Det mest anmärkningsvärda var dock att T. under sin färd till kojan sade sig ha hört postskjutsen komma å landsvägen. Detta inträf­fade kl. 12, men Tellström anlände ej till kojan förrän kl. halv tre.

På do­marens fråga varför han använt öfver två timmar att gå denna vägsträcka, då i vanliga fall endast en timme åtgår kunde Tellström ej ge nöjaktigt besked.

Under förhöret hade domaren fle­ra gånger uppmanat den tilltalade att erkänna sitt brott men förgäves.

Sven Erik Tällström är född i Anundsjö socken den 11 maj 1874. Under större delen av sin levnad har han uppehållit sig i hemsocknen utom då han vid omkring 19 års ålder nå­gra veckor var anställd i Örnskölds­vik vid Framnäs ångsåg. T. är ogift och har förut icke varit åtalad för någon förseelse.

För samlande af ytterligare bevis uppsköts målet till den 29 juni, och skall under tiden Tellström förvaras i häkte.

Förnyad rannsakning med för mor­det i Solberg häktade arbetaren Sven Erik Tällström från Tällmo, Anundsjö, avhölls i fredags å tingsstället i Bredbyn under ordförandeskap av häradshövding Skotte.

Förhandlingarna hölls cirka 3/4 timmar för lykta dörrar, medan un­der tiden en kompakt människomas­sa otåligt trängdes i tingshusets trappuppgångar och korridorer.

Sedan allmänheten fick tillträde, upplystes det fången erkänt att han natten till den 8 april, efter besöket i Solberg i sällskap med den mör­dade Olof Alfred Svensson, passat på och gått honom i förväg mellan Åselelandsvägen och vägen till tim­merkojan vid en större vedvälta.

När Svensson sedan kom vägen framåt, gensköt Tällström honom samt återfordrade de penningar som han ansåg S. ha stulit, vilken for­dran Svensson nekade att uppfylla, då han inga pengar sade sig ha oärligt bekommit.

Med skidstaven tilldelade han då Svensson ett par slag åt hufvudet med påföljd att denne segnade ned på vägkanten och låg så orörlig ca 3 minuter, då han reste sig upp, framtog en portmonnä samt överlämnade till Tällström 20 kronor.

När Tällström mottagit pengarna sprang han ifrån platsen till kojan medtagande skidstaven, vilken han vid framkomsten till kojan kastat ifrån sig emot ett myrland. Vart Svensson tagit vägen sedan hade han sig icke bekant.

Upplysningsvis hördes d:r Bergholtz i fråga om huruvida han ansåg liket varit nedgrävd eller icke, och upplyste d:r Bergholtz att möjligt vore att liket icke blivit nedgrävd i snön, vilken tanke delvis i någon mån kunde styrkas därav, att den döde vid igenfinnandet hade vänstra armen utsträckt och icke tätt lagd vid sidan.

Däremot ansåg han det icke vara möjligt att Svensson, sedan han fått slaget, kunde resa sig och framlämna några penningar än mindre på nå­got sätt själv förflytta sig någon väg, alldenstund slaget varit nog kraftigt för att genast försätta den slagne i ett medvetslöst tillstånd som troligast slutade med döden.

Den anklagades fader och broder hade av allmänne åkl. inkallats, men ansågs icke behöva höras sedan mördaren erkänt, men fingo de hö­ras om ersättning och tillerkändes dem skjuts för 10 mil samt 2:50 kr per dag under 3 dagar.

Allm. åkl. överlämnade målet med yrkande om straff för misshandel utan uppsåt att döda samt ersätt­ning för de kostnader statsverket fått förskjuta.

Efter enskild överläggning avkunnades domen lydande 4 års straff­arbete samt ersättande till statsver­ket kostnad för obduktion m. m.

De av den dödes åldrige fader framställda skadeersättningsanspråken för det stöd han förlorat, lydande å 300 kr. per år under 5 år, ävensom yrkande om ersättning för vid rätte­gången anställt ombud samt återfå av de från den döde tagna 20 kr., ogillades.

Mördaren hade intet skäl att vara missnöjd med domen.

Den trotsiga hållningen, de väl avvägda svaren jämfört med de svävande uppgifter den anklagade läm­nat vid olika tillfällen ävensom den omständigheten att skidstaven hit­tats vid mordplatsen och icke på en­ligt bekännelsen utvisad plats, måste ovillkorligen bringa allmänheten den uppfattningen att bekännelsen endast varit delvis överensstämmande med sanningen.

Örnsköldsviks Allehanda 25 maj, 3 juli 1906.

Fotnot:

Han dömdes den 29 juni till 4 års straffarbete och sändes till Långholmen den 17 juli.

Efter avtjänat straff den 5 juli 1909 emigrerar han den 4 december till Oregon, Nordamerika, där han avlider i Clackamas den 19 december 1934.

Relaterat