Olof Göransson, Själevad 1734

En rannsakning med tingsrätten den 28 november fällda dom över Olof Göransson i Flärke, 23 år gammal, vilken för det han slagit sin styvsvärfar Johan Pehrsson till döds, samt bekände sig ha begått tidelag, är i kraft av Guds lag, samt 2, 7 och 14 kap: Högmålsbalken dömd till döden, och Olof Göranssons mor Kerstin Olofsdotter, för någon delaktighet uti det förra målet, dömd till åtta dagars fängelse på vatten och bröd.

Men Jon Nilsson i Själand och hans hustru Brita Nilsdotter, blev misstänkta att ha haft vetskap om tidelagsynden som Olof Göransson bekände och ändå sådant inte upptäckt, är för plikt befriade.

Kgl. HR har låtit sig noga underrättats och trots att Olof Göranssons bekännelse att ha bedrivit tidelag och inte bestyrkt med de omständigheter, kunde han därför förklaras skyldig till dödsstraffet, dock befanns det, och har Olof Göransson tillstått, att den 9 oktober som var en tisdag, då styv-svärfar Johan Persson och Olof var vid pass ½ fjärdingsväg ifrån byn upp i skogen hade någon oenighet hade uppkommit mellan dem.

Senare hade Johan Persson, som Olof Göransson påstod, slagit honom med ett harvskaft och med en sten, ungefär så stor som en knytnäve, med all kraft slagit styvsvärfar vid vänstra tinningen, att han föll omkull utan att säga något.

Då han hade fortsatt att slå honom samt med en huggit med en täljkniv i huvudet huggit därpå tillfogat ytterligare åkommor och som hans egen utsago är, på det han måtte slippa styvsvärfar, använt all flit att få livet ur honom, därpå Olof Göransson begett sig hem till gården och inte låtit märka att han inte visste var Johan Pehrson var.

När folket i byn hade saknat honom den 11 oktober sökt efter honom och fann han liggande mellan två stenar, då de närvarande trodde att han hade blivit ihjälbiten av en björn och ingen misstanke fanns att Johan Persson tagit livet av sig själv, förde de hem kroppen på lördagsmorgonen.

Efter förrättad svepning på fredagen följande vecka, ämnade man begrava honom på söndagen, vilket likväl av länsman Petter Norberg i anseende till den om Johan Perssons död fattade misstanke, hade fältskären Stenklyft, som senare besiktade Johan Pehrsons kropp, fann honom skadad på vänstra tinningen, ett hål efter en täljkniv, vilken skada gått mellan benet och huvudhinnorna nästan emot örat och bägge hinnorna Dura Spia Muter [hjärnhinnan] med udden nio hugg i själva tinningsbenet.

Med en sten sönderslaget från ögat och ner om örat har allt ben varit sönderkrossat och fram om örat syntes en kniv blivit inslagen in på benet. På kindbenet ett sår av en tummes längd, samt två små runda med en käpp eller sten slagit och allt omkring köttet hade blodet runnit.

I ansiktet över vänstra ögat ett hål i det huden varit avslagen inpå huvudskålen, samt en dylik skada över högra ögat av en tummes längd och ett fingers bredd med blånad runt omkring. Därför hade och emedan Olof Göransson på ett så grovt och mordiskt sätt uppsåtligen livet avhänt på dess styv-svärfar Johan Persson.

Ty prövar Kungliga Hovrätten i följe av 2 Kap. Högmålsbalken får rättvist det skall han, Olof Jöransson, sig själv till välförtjänt straff och androm till skräck och varnagel halshuggas och på det sättet steglas, att huvudet sätts på en påle och den övriga kroppen läggs på fyra stegel.

Vad Olof Jöranssons mor Kerstin Olofsdotter vidkommer, så övertygade hon inte att hon inte har varit i samråd med sonens gärning. Men medan hon vid svepningen efter undfången kunskap av Olof Jöransson att han tagit livet av styvsvärfar har visat sig förnöjd däröver. Lika som skulle den oförrätt blivit hämmad hon förmente sig där igenom ha skett att han inte ville bygga äktenskap med henne i det han hade yttrat sig att om han tagit henne, skulle Flärkebjörnen aldrig skadat honom.

Alltså prövar Kungliga Hovrätten för skäligt, att skall Kerstin Olofsdotter för en sådan utlåtelse dess straffbara och betygade belåtenhet över en så grov gärning som hennes son hade gjort, att plikta med åtta dagars fängelse med vatten och bröd.

I övrigt låter Kgl. HR. vad Jon Nilsson och dess hustru angår, vid tingsrättens utslag bero och förbliver.

Stockholm den 24 januari 1734.

Att brottslingen Olof Göransson undergått exekution i anledning av Kgl. HR:s rättvisa dom, dessutom modern utstått sitt straff med sittande på vatten och bröd.

Själevad den 20 mars 1734. Jonas Locknaues.

 

Gävleborgs läns landskansli DIIa:24 sid 24.

Relaterat