Per Eriksson, Österfärnebo 1608

Rannsakades om det dråp som skedde för 6 eller 8 år sedan emellan Per Eriksson, och dråparen Erik Jönsson i Finnäs, och efter Erik är och blev dräpt sedan och det förra dråpet är orannsakat frågades därför därefter.

Då berättade en ålderstigen man, Jöns Persson i Bor, att han hade frågat Per innan han led döden, vad honom stadde medan han var så sjuklig eller är det där av att Erik slog dig?

Då svarade Per: ”Det kan både hielpes åth”.

Sedan berättade Mats Persson i See, vilken var hos Per lite innan han avled och Per bad efter och var då tillstädes Erik som skadan gjorde.

Då frågade Mats vad Per ville sig. Då låg han och drog målet, sade så Mats om det slagsmål att det är förlikt. Då svarade Per: ”Wij talar nu der om.” Erik ville ge honom 1 spann säd i förlikning och allt var förlikt.

Han hade inte lång tid kvar och han ville att hustrun skulle ha några dit till honom. Hustrun sade att ”han kan lefwa till morgons.” ”Nej”, svarade han och hon löpte efter prästen och medan hon hämtade prästen dog han.

Dock var det på den tiden många sjuka och dog av att de åt bark och annat skarn (skräp, smörja) och var uppsvullna.

Så efter det man icke kunde värna alldeles efter det, var det ingen som visste om sanningen.

Det blev så förenat, att de skulle bekomma 22 daler och därmed var de förenade om inför rätten efter det var ett blint och något fördröjt ärende.

Bengt Eriksson i Ededal i Jönåkers socken och Anders Jonsson i Hofors i Torsåkers socken utfäste boten. Jöns Jonsson i See och Erik Olofsson i Gryt skulle det anamma, vilket barnens farbror, Olof Eriksson i Österbor, skulle ta och låta komma i kyrkan i förvaring och skulle modern eller hustrun till den dräpta ha 7 daler därav.

Österfärnebo socken 11 juli 1608.

Gästriklands domsaga (X) AIa:2 (1604-1619) Bild 780.

Relaterat