Profossen Per Miällman, Brunflo 1757

Tingslagsprofossen Per Miällman hade låtit stämma Jonas Jonsson och Sven Nilsson i Ede för åverkan.

Till bevis för detta uppvisade han ett skriftligt vittnesbörd av dragonen Per Löffeldt att han förleden sommar gått till kvarnen.

Och när han gick förbi Grytans slåtteräng, hade han hört Edes vallbarn och boskap passerat utför samma äng och sett vägen vara trampad av boskap.

Svarandena nekade alldeles att de visste att deras boskap gjort denna åverkan och påstod bevis därom.

Efter detta åberopades på kärandesidan som vittne, dragonen Johan Bergqvist som hördes utan ed.

Han berättade att då han under sommaren hjälpt Miällman slå Singsjöslåtten hade han sett trampning efter boskapskreatur och mindre hö än vad som fanns tidigare.

Även att fävägen gått ifrån Edebornas fäbodar.

Deras vallhjon hade också beklagad sig att deras kreatur hade varit borta vid två tillfällen under två eller tre dagar och blev igenfunnen på andra sidan om Singsjöslåtten, vilka fäbodar ligger en 1/8-dels mil ifrån denna slått.

Edemännen påminde att Bergqvist hade sin boskap tillsammans med Åsemän och att hustrun stundom vallat boskapen, vilket Bergqvist också tillstod.

Vid efterfrågan fanns att ingen syn är hållen på denna åverkan.

Resolution:

Det inte är fullt bevisat att den angivna åverkan är skedd av Jonas Jonssons och Sven Nilssons kreatur.

Likväl emedan det finns sannolika omständigheter där till, så prövar Häradsrätten skäligt att förelägga 5 dalers silvermynts vite, utan böter och skadans ersättning, som dem med sina kreatur gjort någon åverkan på berörda äng eller andra slåtter vid Singsjön.

Brunflo tingslag den 3 november 1757.

Brunflo tingslags häradsrätt (Z) AI:17 (1757) Bild 1410 / sid 275

Relaterat