Rådman Genbergs och Brita Sophia Bistedts egenvilliga skillnad, Sundsvall 1763

Sedan rådmannen i Sundsvall Isak Simon Genberg och dess hustru, Madame Brita Sophia Bistedt, inställt sig uppå Consistorii stämning under den 13:e i denna månad, upplästes för såväl Madame Bistedts andragna besvär däröver att prästerskapet i Sundsvall nekat henne Nattvarden därför att hon icke lever ihop med sin man, som samma prästerskaps däröver avgivna förklaring.

Och kyrkorådets protokoll som blivit tagen att bringa dessa äkta personer till sammanlevnad samt adjunkten Sebrelii därjämte bifogade memorial innehållande dess skrifter att Madame Bistedt, sedan dess man för obehagliga omständigheter måste ”wika utu riket”, icke med honom velat flytta tillsamman.

Icke heller oaktat prästerskapets så enskilda som i fleras närvaro gjorda allvarsamma föreställningar, hittills därtill kunnat förmås.

Utan tvärtom förklarat att hon hellre ville undergå de obehagligaste påföljder än hädanefter komma i säng och säte med sin man, vilken egenhet rådman Genberg beklagat, och förklarat sin verkliga åstundan att få flytta ihop med sin hustru till åtnjutande av den rättighet och förmån som Guds och naturlig ej mindre än verklig lag honom tillagt.

Helst och denna skillnaden förorsakar dubbel hushållning och således dubbel kostnad under hans villkor.

Orsaken till denna obenägenhet att bo ihop med sin man, anför Madame Bistedt vara denna att han sedan dess var efter två gånger erhållit ackord och eftergift av sina kreditorer måste avstå boets all egendom, varigenom så väl hennes medförda hederliga hemgift och fädernearvet som gått förlorat.

Och hon med tre omyndiga barn är försatt i uselhet och armod, icke kunde träda i bo tillsammans med Genberg, varigenom kunde hända att även det arv som kunde tillfalla henne efter modern, ”skulle blifwa ett rof för borgenärerna” ifall modern avled.

Vartill även kommer att hon icke kunde överge sin ålderstigna moder som hon finner sig högst förbunden att under dess orklösa och sängliggande tillstånd med uppassning och skötsel.

Även det att Genberg icke bidragit äktenskapstro till denna skillnad.

På tillfrågan om de erkände att sakens sammanhang vore så som är anfört, svarade Genberg beklagande att det var sant att de icke sammanlevt på så lång tid.

Han förklarade att dess hustru av svåra barnsängar och andra omständigheter ådragits någon sinnesorolighet, vilken han förmodar efter handen genom Guds nåd, ger med sig och hon blir således benägen att flytta tillsammans med honom.

Han hoppas helst att snart och innan hösten eller åtminstone till årets slut, bli kvitt sina ännu återstående 4 à 6 kreditorer, anhållande därför att i anseende härtill dem ännu måste förunnas någon tid till betänkande.

En lika åstundan yttrade även Madame Bistedt, betygande ingen annan orsak vara därtill att hon levde skild ifrån sin man, än fruktan att blottställa sitt möderne för kreditorerna och att hon därför, när med dem vore kommit till slut, förmodade genom Guds nåd att återvinna sitt sinneslugn och bli benägen att flytta ihop med sin man, varom hon troligen ville be Gud.

Och vad dess yttrande angående Genbergs otrohet angår, så har hon väl för kyrkorådet och prästerskapet i sin sorg och häpenhet därom nämnt efter det rykte som kommit för henne, men det vore en sak som hon varken vill åtaga sig att bevisa eller vidare tänka på.

Vid efterfrågan om de då icke umgåtts eller hälsat på varandra under den tid de således varit skilda, det han tids och ofta gjort påhälsning hos sin hustru och att han även besökte henne förra året under hans sjukdom.

Konsistoriet har tagit denna sak i övervägande och alldenstund troligt synas att Madame Bistedt av de många utstående besvär kunnat åsamkat sig sinnesoro samt blivit försatt i räddhåga att i sammanlevnad med Genberg blottställa sitt möderne, så kan Konsistorium så i anseende därtill som att så Genberg som hans begäran ännu någon betänketid, varunder vill förmodas vinnas ett skäligt slut med borgenärerna och omständigheterna förbättras, så att Madame Bistedt således kan komma till mera sinnesrolighet, icke annat än låta härmed till vidare bero.

Dock med allvarsam förmaning att de emellertid under böner till Gud, beflita sig om allt det som till sämja och förening kan bidraga.

Sedan detta var avkunnat förklarade såväl rådman Genberg, som Madame Bistedt deras verkliga åstundan till den Heliga Nattvardens begående, med begäran att dem måste tillåtas att av denna nådes måltid bli delaktiga, betygade bägge så väl tillika som vid då förhör som med varandra särskilt anställas på sitt samvete inför den allvetande Guden att de ingen ovilja, hat eller bitterhet hysa till varandra.

Utan tvärtom av hjärtat inbördes förlåta, vad å den ena eller andra sidan kunde felat, samt att således ingen annan vara orsak därtill att de nu leva åtskilda, än Madame Bistedts fruktan att blottställa sitt möderne för sin mans kreditorer på den händelse han innan med dem vara kommit till önskligt slut med honom skulle flytta tillsammans.

Och alldenstund parterna sig således förklarat samt om Konsistoriets allvarsamma förmaningar att icke göra sig skyldiga till den förskräckliga dom som overkliga Nattvardsgäster förestår uti sin anhållan fortleva.

Så lämnar Konsistorium sitt bifall därtill att bemälte rådman Genberg och dess hustru må admitteras till den Heliga Nattvarden, så vida deras själasörjare intet annat med dem veta, varför de frambära uteslutas, kommande om allt detta brev att avgå till prästerskapet i Sundsvall.

Härnösand den 27 juli 1763.

Domkapitlet i Härnösand AIa:14, bild 34.

Fotnot: Under den stora krisen på 1760-talet måste han se sin fasta egendom gå på exekutiv auktion.

Relaterat