Soldaten Jöns Utter och Karin Persdotter, Ovansjö 1735

Vid ett extra ordinarie ting uti Ovansjö, Torsåkers och Årsunda Tingslag insänd rannsakning med Tingsrättens fällda dom den 11 april över soldaten Jöns Johansson Utter, 35 år, och kvinnspersonen Karin Persdotter, om 40 års ålder, vilka har förgiftat Utters hustru, Kerstin Olofsdotter.

De är i förmåga av 15 kap. Högmålsbalken dömda att halshuggas samt att Utter skall steglas och Karin Persdotter brännas på bål.

Kgl. HR har av den hållna rannsakningen om detta måls förklarats närmare och vice versa, det han inte var alldeles delaktig uti den begångna gärningen.

I följe av Kgl. HR:s avgångna brev den 23 juni till Landshövdingen Carl Gustaf Bielke uti Landskansliet hörd och tillhållen att förklara genom vilka skäl vittnen och omständigheter Utter förmente sig kunde visa att han inte var delaktig i gärningen. Detta hade han bekänt inför Tingsrätten.

Han har också berättat att giftet endast var köpt för ohyra och att han väl gett något åt Karin Persdotter men inte i den avsikt att hans hustru skulle dödas. Han ska inte ha varit i samråd med Karin eller vetat om förrän efteråt, då han väl skall ha nämnt det men att Karin avstyrt sådant.

Han skall också inför Tingsrätten nekat till gärningen och även i Landskansliet yttrat att han inte hade mera att säga och tyckte heller inte att någon vidare rannsakning var nödvändig vilket Kgl. HR har noga övervägt.

Och därför har Jöns Utter och Karin Persdotter bekänt omständlige inför Tingsrätten samt utan någon tvetalan och skiljaktighet hur de tidigare plägat i samråd att de varit lika delaktiga att förgifta Utters hustru som Karin gav henne i en smörgås, till den ändan att Utter och Karin Persdotter skulle sedan få träda i äktenskap med varandra.

Deras bestyrkta bekännelse, så väl deras bekännelse, som väl genom fältskären Wulfs besiktingsattest som de härvid befunna omständigheterna att det inte råder något tvivel.

Fördenskull och oansett Utter nu vara sökt att återkalla sin bekännelse och förgivit sig vid Tingsrätten, även nekat till gärningen men en sådan dess svaghet och stridande invändning erkänd av honom emot rannsakningen som strax är uppläst, inte kunde leda till någon befrielse.

Därför prövar Kgl. HR i förmåga av 15 kap. Högmålsbalken med Tingsrätten för rättvist att Jöns Utter och Karin Persdotter, såsom lika delaktiga på Utters hustrus burna förgärning, skall sig själva till välförtjänt straff och androm till skräck och varnagel halshuggas.

Utter på det sättet steglas, att huvudet sättas på en påle och den övriga kroppen läggs på fyra stegel samt Karin Persdotter brännas på bål.

Stockholm den 11 oktober 1735.

Till ödmjukaste följe av föregående Höga dom samt påskriven order är exekutionen så över Johan Utter som kvinnspersonen Karin Persdotter efter förutgången Gudelig beredelse och sann synda ånger, behörigen fullbordat och för sig gången som här med attesteras.

Ovansjö prästgård den 5 november anno 1735. Joh. Jernberg, P.L.

Gävleborgs läns landskansli DIIa:24 bild 488.

Soldaten Jöns Utter och kvinnspersonen Karin Persdotter i Norberg, som tillsammans haft olovlig beblandelse och nu är den tiden båda kommit överens att de skulle förgifta Utters hustru som låg i barnsäng, det de också gjorde att hon av samma förgiftning blev död och blev begraven den 26 mars 1735.

Därför är Jöns Utter efter Kgl. HR:s dom halshuggen och sattes på 5 stegel och Karin Persdotter jämväl halshuggen och bränd på bål den 5 november 1735.

Ovansjö (X) C:2 bild 178 / sid 339

Relaterat